fredag 28 juni 2013

Fabriksruinen Essvik.

Jag har funderat länge på ett besök men när det väl var dags svek nerverna. Jag hittade ganska snabbt en hålighet som verkade leda ner i underjorden. Problemet är att till skillnad från naturliga grottor som legat till sig i tusentals år så pratar vi decennier här. Det rasar betongblock om man rör oförsiktigt i "taket". Enda gången jag saknat hjälmen faktiskt. Jag vände efter cirka en meter men hann lysa neråt tillräckligt för att ana spännande håligheter som bara ligger och väntar. Om jag minns rätt från min barndom borde det röra sig om metervis med betongblock som ligger huller om buller efter en sprängning i slutet av sjuttiotalet. Efteråt körde rivningsfirman lite med en vält på ytan för att platta till. Det ser jämt och fint ut på ytan men jag är övertygad om att det finns hela gångsystem längre ner. Man kan inte riva ett massakokeri som säkert var 50 meter högt utan att det blir en rejäl stenhög.

Ihålighet i rivningsmassorna: X691232 Y158231 (utan SA)
Rörschakt: X691248 Y158228

På grottäventyr med Hans och Henrik.

Full av entusiasm och energi snörade jag på mig ett par lånade snöskor och satte av i full fart i skoterspåret. Vid kartan var Hans och strax efter kom Henrik och några steg bakom fanns jag. Jag kände mig mest som Zeb Macahan med dessa stora hala snöskor, jag gick ett steg framåt och halkade ett halvt steg åt ett mycket slumpartat håll. Mina vänner de dansade fram genom skogen som om de aldrig gjort annat än promenerat på snöskor. Hans sa några uppmuntrande ord som gjorde att det hela gick mycket lättare. Efter ca femton minuters snabbt marcherande vek vi i alla fall av från skoterspåret och vi gav oss in i skogen där även jag kunde hantera snöskorna

Hans tog fram kartan och studerade den en stund tog ut kompassriktingen och vi satte av uppför berget. Eftersom det redan hade varit en förtrupp och rekat vägen till grottorna gick vi ganska rakt på dem. Väl framme sa farbror Hans och farbror Henrik till mig att jag måste äta min medhavda matsäck innan jag fick krypa in i grottan. Jag protesterade inte så mycket även om det kliade i grottnerverna när jag såg den spännande ingången, det var ju trots allt ganska länge sedan frukostgröten.

Väl inne i grottan upptäckte vi att våren är på väg. Det rann en väldig massa vatten på alltför många ställen vilket begränsade våra möjligheter att utforska grottan. Hans hittar i alla fall vägen ner till understa systemet men till och med han tvekade och beslutar sig till slut att inte utforska den delen av grottan. Vi kröp ialla fall omkring i de torra delarn och såg en del andra intressanta saker som en röd grottmal och en stor flortunn chokladkaka.

Efter ytterligare en liten fika paus bestämde vi oss för att leta efter den stora labyrinten. Efter diverse sparkande och grävande hittar vi tillslut ingången. Hans, vår grott-entusiast, går in trots det forsande vattnet under den tunna genomskinliga isen. Efter ett tag hörs det att isen inte längre håller Hans lätta kropp. Hans förvandlas då till det statliga grottverket som arbetar för att rädda intressanta grottor undan översvämning. Efter några minuter med plaskande och iskrossande ropar Hans glatt att vi kunde komma in nu för vattnet har sjunkit med fem centimeter och det var bara 35 centimeter djupt. Jag och Henrik avstod.

Sofia

Grottdagboken

Matfors, Skjölesklevarna
10 jan 2000
Ännu ett vinterbesök i de djupa skrevorna. Man får nästan svindel när man tittar ner. Eftersom det ligger snö och is nere i skrevorna är det lite svårt att hitta annat än de stora luftiga grottorna. Men jag tror att man kan träna repklättring på vissa ställen där det nästan är överhängande klippväggar.

Alnö, Krokviken
20 juli 1999
Massor av spännande klippor och block alldeles intill vägen. Jag hittade några mindre grottor och en massa projekt som måste undersökas med oömma kläder och lampa.

Omsberget
24 januari 1999
Snart inga träd kvar och så en kemikalietipp nedanför. Men Omsberget gillar jag. Framför ingången till Omsgrottan var det massor av djurspår. Jag skulle bara ta några bilder och fortsatte utan att ha varit in. Kanske ville jag inte störa djuren eller var jag lite rädd för alla djur som kunde lura därinne i mörkret? Spåren var något översnöade så vilken sorts djur det var såg jag inte. Men det var inte möss, det var betydligt större tassar..

Vitberget
23 jan 1999
Jag letade egentligen en gammal stuga men hittade faktiskt några ihåligheter ner mot sandtaget på Åmon.

Högåsen, Njurunda
24 oktober 1998
Jag hittade några grottor och klippbranten mot Långsjön var ganska trevligt och lite spännande. En av väggarna kändes gigantiskt när man stod nedanför. Kanske är det bara vattnet som hindrat klättrarna från att göra leder här. Det strilade rätt bra längs väggarna. Förmodligen finns det gott om hålrum som dolts av mossa och växtdelar. Jag tittade in i ett litet hål bakom en mossridå. Därinne fanns ett ganska stort rum. Det var likadant på flera ställen. Det mest spännade var ändå baäcken man hörde nere i underjorden. Jag hittade till slut en grotta där man kunde se hur vattnet rann från berget och ner bland klippblocken i rasbranten.

Kraftledningen ovanför LV5
21 september 1998
Jag hittade för en tid sedan en intressant skreva i branten alldeles bredvid planen som Västermalms skola använder för sina övningslastbilar. Skrevan är delvis övertäckt med stenar som jag inte heller idag lyckades flytta på i någon större omfattning.

Nya grottor, Njurunda
17 augusti 1998
Andra besöket i det nya grottområdet. Det ser lovande ut med fina grottor. Flera grottor torde klara gott och väl 20 meter.

Nya grottor, Njurunda
11 augusti 1998
En spännande kulle mitt ute i skogen. Man såg inte grottorna förrän man närapå ramlade ner i hålen i marken. Förmodligen delvis utforskad av kojbyggare under några decennier.

Drömgrottan, Midskogsberget
9 augusti 1998
Jag guidade några kompisar och pressade lite i några "handskakningspassager". Jag fick bara igenom axlarna den här gången också. Jag tror mer och mer på att Drömgrottan ska kunna pressas upp mot 200 meter på sikt.
Samma dag fick jag ett tips om en grotta i Njurundatrakten som låter mycket intressant. Jag hade förmodligen aldrig kunnat hitta den utan tips. Jag väntar fortfarande på att jag ska få en ledig kväll för att kunna besöka den.

Nolbykullen, Sundsvall
19 juli 1998
Vi var ett gäng som undersökte några sprickor på baksidan och avslutade med Nolbyskrevan. Några av oss firade ner i sprickan och fick på det sättet mera grottupplevelse för pengarna. Efter ett långt besök nere i grottans minst sagt blöta innandöme var ingen särskilt sugen på att rigga för repklättring. När alla väl kommit ut genom Lilla entrén kunde vi konstatera att det här var en riktigt fin grotta. Själv trodde jag att en del stenar såg ut att helst av allt vilja ramla ner i huvudet på oss grottkrypare. Nästa gång ska vi pressa oss uppöver där det egentligen ser för smalt ut, ja där grottan slutar enligt grottkartan alltså. Det var lite svårt att se genom det strilande vattnet hur långt sprickan fortsatte åt väster.

Nolbykullen, Sundsvall
18 juli 1998
Från och med idag är mitt favoritgrottberg Nolbykullen. Jag är ju uppvuxen där och minns när man gick med mamma och pappa upp till toppen på stigen från stiftelsehusen som dom kallades, husen på Trastvägen. Den nya släpliften förstörde stigen för gott tror jag. Comviqs mast tog ju bort fikaplatsen uppe på toppen dit man gick med matsäcken. Det är för mig obegripligt hur dom kunde få bygglov för åbäket. Jag kan inte ens gilla den felplacerade radiostationen fast jag själv jobbar med såna.
Jag gick en sväng runt de södra delarna och hittade så många grottor att jag blev alldeles trött på alla hål i marken. Blockfälten på södra delen ska granskas noggrannt, hoppet om att hitta stora och spännande grottor försvinner aldrig.

Södra berget, Sundsvall
14 juli 1998
Återbesök, nu med sällskap och grottoverall. Området öster om slalombacken håller ställningen med den bästa grottkrypningen. Inte heller denna gång kom jag längst in i alla gångar jag bedömer som möjliga. Det är bitvis mycket trångt till och med för mig.

Brämön, Sundsvallsbukten
7 juli 1998
Jag hittade grottor även här. Jag var bara där i största allmänhet men råkade hitta ett spännande område på norra stranden. Stora och höga klippor med sprickor och block. Jag såg några grottor som borde utforskas.

Skrubban, Höga kusten
3 juli 1998
Ett första besök med gummibåt. Jag hittade direkt ett hål där jag kunde köra in båten och sedan via en grotta gå upp till en spricka. Ett begränsat besök eftersom grotthunden var med. Jag hittade en del sprickor med block och stenar som bilade grottor.Förhoppningsvis åker jag snart dit igen. Skallebergsgrottan, Gideå
1 juli 1998

Jag var på tur med grotthunden som bor i Övik. Skalleberget är ett fint berg med fantastiska sprickor. Sprickorna och grottorna har gjorts lättillgängliga med stegar och skyltar. Till och med hjälmar finns att låna. Personligen hade jag gärna varit utan detta stöd och allt skräp och bråte som fanns på berget. I Jämtland har dom värmeljusen som skräpar ner. I Ångermanland är det stegar. I Medelpad har vi, ja vadå? Jag är förmodligen hemmablind men jag kommer inte på något särskilt som skräpar ner i våra grottor. Idag hade jag den lilla hunden med så jag tittade mest bara ner i de bottenlösa sprickorna. En lustig sak är att dom lutar och är ganska smala, kanske 1 meter. Nästa gång tar jag med mig rep och annan utrustning så jag kan fira mig ner själv utan hjälp av stegarna.

Prästhusberget, Allsta
22 juni 1998

Nu hade jag en ficklampa med mig och skulle kolla in hålen jag sett. Jag hittade små rum att krypa ned i men inget som hamnar på tio i topp listan över stora grottsystem. Men nästa gång ska jag leta ännu mera...

Nolbykullen, Kvissleby
20 juni 1998

Jag gjorde ett motsolsvarv runt bergets fot med början vid nordvästra hörnet. Utsikten var gräsklipparland. Jag lämnade snabbt min utsiktsposition och begav mig ner i skuggan bland klippblock och kylslagna hål i marken. Först var det ganska svårframkomlig terräng med omkullfallna träd och massor av blöt mossa. Där inträffade första skadan när jag halkade och slog smalbenet mot en sten. Någonstans mitt på östra sidan ovanför fiskdammen blev terrängen öppnare med fler block och mindre träd. Jag var ner i flera hål i rasbranterna och lyste med min ficklampa. Ett av hålen drog särskilt och där halkade jag ner och var nära att krascha med nosen mot en skrovlig bit granit. Blockstorleken verkade mest gynnsam ovanför Friluftsfrämjandets mulleby. I en skreva alldeles ovanför några anordningar byggda av stockar var jag ner i en lovande grotta under ett stort klippblock. Grottan fortsätte in i berget men jag stoppade mest bara in huvudet. En så´n där godbit att spara till ett senare tillfälle. Kan också vara så att jag tänkte på det där glittret som sitter i tyget på mina nya byxor sedan senaste grottkrypningen på Södra berget.

Södra berget, Sundsvall
13 juni 1998

Nytt besök vid grottorna som ligger öster om slalombacken. Nu går jag ner i en smal och djup spricka och hittar en gång där nere som leder in i en rejäl sal (med Södra berget mått) med ännu en spricka ner i underjorden. Inte alldeles lätttillgängligt men klart intressant och sportigt.

Trysunda, Höga kusten
4 juni 1998

En liten ö med ett gammalt fiskeläge i en skyddad vik med tre sund. Därav namnet Trysunda. Numera ett populärt mål för turister med och utan egen båt. Jag hae hyrt in moderskeppet från Ö-vik där helpension ingick. Grotthunden och jag scannade snabbt av den västra delen av ön och hittade ett helt söndersprucket berg. Tyvärr är skalan lite väl liten på sprickor och block så grottorna man hittar är ganska små. Fast det är så trevligt att vandra omkring på den solvarma röda graniten så man nästan glömmer bort grottorna.
Att sitta och äta frukost med Skrubban rakt framför näsan är en speciell upplevelse. Man sitter mest och spanar in alla spännande sprickor med kikaren istället för att äta. Senare under sommaren tänker jag åka dit och undersöka sprickorna på närmare håll.

Ulvön, Höga kusten
5 juni 1998

Här finns det spännade klippformationer överallt så jag missade helt festen på Almagränds pub. Jag travade runt hela kvällen och tittade ner i mörka hål. Som vanligt ingen ficklampa i fickan.

Rödön, Sundsvallsbukten
29-31 maj 1998

Massor av spännande klippformationer men grottorna jag hittade var små. Men väl värt ett besök eftersom det är fint därute.

Prästhusberget, Allsta, Sundsvall
16 maj 1998

Ett väldigt intressant berg med rasbranter som består av ganska stora block. Att det växer ganska få träd där gör ju att man blir särskilt intresserad. Nu hade jag ingen lampa med mig men det fanns gott om mörka hål som man inte såg något slut på så jag ska åka dit igen.

Rundklingberget, Gällö
12 maj 1998

Ligger på Ammerön som är en halvö i närheten av Bräcke. Jag var ute och åkte lite och såg ett fantastiskt berg intill vägen mot färjan vid Ammer. I det läget lägger man sin väldiga kroppshydda på bromspedalen och parkerar mitt på vägen om så behövs. På södra sidn ligger sjön alldeles intill vägen. På andra sidan är det först några träd sedan kommer man till en ordentligt tilltagen bergvägg. Inte lodrät men mycket brant och en del klipphyllor med mindre träd och buskar. Jag tillbringade några timmar där men hittade inget annat än smågrottor. På toppen har man en hyfsad utsikt.

Frösön, Östersund
11 maj 1998

Jag hade en kväll över i Östersund och då gick jag över bron till Frösön. I Badhusparken slogs några pundare. Det jag brukar lägga märke till i Östersund är annars en sorts friluftssnobberi. Gore-Tex jacka, grova dyra skor, en lite finare mountainbike och en "riktig" ryggsäck. En beskrivning av mig själv alltså! Där jag gled fram som en kameleont var det ganska tomt. Klockan var sju och i den stan stänger allt klockan sex. Bilarna gör inte minsta ansats till att stanna för en fotgängare ens vid övergångställena. Tydligen har dom inte kommit lika långt med sin uppfostran där. Väl ute på Frösön lyckades jag undvika suget från Isgrottan vid slalombacken och kolalde in stupen på norra delen istället. Och vilka stup se´n! Jag irrade runt i skogen hela kvällen. Ibland korsade jag elljusspåren. Som vanligt fanns det missledda människor som fortfarnade tror att man måste springa och att det dessutom måste ske på särskilda banor med elljus. I grottväg hittade jag inte så mycket mer än den gamla vanliga isgrottan. Nu var det skräpigare än någonsin, till och med värmeljus utanför grottan.

 

Ortviksberget, Sundsvall
7 maj 1998

En snabb promenad till båthuset skulle det bli men en omväg hinner man alltid med tänkte jag och hamnade på Ortviksberget. Det finns några små, på gränsen till jättesmå grottor där. Men eftersom det gick att krypa in i dom så får dom räknas som grottor.

Bydalen, Sundsvall
6 maj 1998

Ännu en liten kvällspromenad som inte blev så liten. Berget intill Hulivägen (f.d. Granloholmsleden) är trasigt med flera rasbranter. Tyvärr är stenarna rätt små men jag hittade några grottor i den mindre storleksklassen.

Södra berget, Sundsvall
12 april 1998

En liten eftermiddagstur till det jag tillsvidare kallar grottområdet ännu längre österut om slalombacken. Eller grottberget med utsikt över Gränges. Det var så många små hål att titta in i så att jag till slut blev alldeles trött. Kanske inverkade det att jag glömde att äta ordentligt innan jag gick hemifrån. Eftersom det fanns flera grottor där jag aldrig var ända in så får området ligga kvar på projektlistan. Utanför en av grottorna satt ett bit plastband i en buske. är det kanske grottkryparmas motsvarighet till klättrarnas markering av ett pågående projekt. Det är kanske någon som ännu inte kommit genom den där passagen till den innersta jättestora salen.

Södra berget, Sundsvall
10 april 1998

Jag ägnade flera timmar åt att leta grottor vid branterna nedanför hotellet. Ett område i min smak med branta klippor, stenblock, utsikt och inte minst grottor.

Isgrottan, Östersund
22 mars 1998

Andra gången det här också. Förra gången hade jag kavaj och en mini maglite med dåliga batterier. Nu var vi ett litet sällskap med grottoveraller och lampor.
Det första man slås av i den här grottan som ligger intill slalombacken på Frösön är nedskräpningen. Antingen är jämtarna några riktiga lortgrisar eller så måste det var horder av tyska turister som besöker grottan. Fast allt klotter med förkortningar som börjar på Ö talar emot den teorin. Det måste ha fraktats enorma mängder marschaller och värmeljus ner i den här grottan men upp verkar dom aldrig komma. Ariadnetrådarna är inga trådar utan snarare sexkvadrats elkablar. Flera kabelstegar förenklar för besökaren, men är det förenkling vi söker nere i grottorna?
När man lämnat allfarvägarna blir det mindre stearin på klipporna och längre mellan de utbrända marschallerna och krypningen är tekniskt ganska krävande med snäva svängar och trånga passager.
Vi var väl nere några timmar utan att ha tråkigt och utan att ha varit i alla delar av grottan. Jag själv var märkt av en snowboarddebut dagen före och kroppen var inte riktigt med på alla rörelser som krävdes.

Kvarnbäckslabyrinten, Åreskutan
7 mars 1998

Andra gången på kort tid besökte jag Kvarnbäcken som ligger på baksidan av Åreskutan vid Huså. Den här gången tog det inte hela dan att komma fram till grottorna och efter en kort och stärkande promenad var jag och några lättlurade stackare framme.
Förra gången i början av februari var det nästan torrt nere i botten på bäcken. Nu i början på mars hade det töat rejält under en tid och vattenflödet var rätt kraftigt. Först var vi ner i nedre grottan och försökte lista ut hur man kommer ner i den grotta som leder ner till sifonen. Bäcken väsnades ordentligt men efter lite kartstudium kunde jag hitta och komma ner i det 3 meter djupa schakt där bäcken rann. Mängden vatten och den låga takhöjden lockade inte. Att jag hade kläder på mig för säkert 6.000:- avgjorde inte riktigt valet att gå upp igen men det bidrog kanske omedvetet. Gore-Tex byxorna gick naturligtvis sönder senare så den eventuella vinst jag gjorde på att lämna overallen hemma kändes inte särskilt meningsfull.
Efter lite fika i fikagrottan gick vi upp i dolinens kant där bäcken kommer fram ur marken. Det var mycket snö och någon labyrint hittade vi inte förrän jag hamnade bakom ett stenblock som effektivt gömde ingången. Kanske är det lättare att hitta utan all snö.
I mynningen var det en liten fördämning av is och längre in var det ganska djupt vatten. Jag sparkade bort isen och vattnet sjönk undan med flera decimter. Men inne i grottan sjönk vattennivån bara fem cm.
Jag tog mig ändå in en bit genom att klänga lite på väggarna och trampa runt lite i vattnet. Äntligen var dom dyra kläderna till någon nytta.
Nu förstod jag genast varför grottan kallas för Kvarnbäckslabyrinten.

Högåsen
Februari 1998

En fredag i slutet av februari tog jag ledigt och drog iväg med grotthunden till Högåsen som ligger mellan Stöde och Matfors. Rännö kanske någon skulle säga.
Man har många gånger suttit i bilen på E14 på andra sidan Ljungan och tittat på de spännande branterna och klipporna som finns här.
Nu var det dags och ryggsäcken var packad med mackor och kaffe. Vi råkade snabbt in i svårigheter när det blev lite brantare. Jag skulle försöka dra mig upp i en halvrutten liten gran med grotthunden under armen. Det var både brant och högt så lite besvärligt var det. Till slut slängde jag upp hunden på nästa avsats.
Vi travade runt och hittade fantastiska skrevor som skulle varit besvärliga även utan en liten förkrympt låtsasschäfer i form av en Cairnterrier. Så nästa gång byter jag hunden mot ett rep och andra grejor.
Naturligtvis hade skoterligister varit där med motorsågen och fixat en nätt brasa som inte skulle skämts för sig på en valborgsmässofest.
Trots det så rekommenderas ett besök inte bara på grund av grottorna. Utsikten är rätt bra.

Hans Wikberg 1998-2000

Grottor vid Norra stadsberget.

Längs den norra kanten finns det branter och klippblock. Rakt nedanför utsiktstornet finns en rasbrant med stora klippblock . Letar man lite bland blocken hittar man snabbt flera fina grottor. En av dem -Kaffepannsgrottan - består av flera små rum varav ett med ståhöjd i ett hörn. Det rör sig om ganska trånga grottor med ibland lite krångliga passager.
En luftig grotta som nog får betecknas som möjligt projekt ligger rakt ovanför Tonhallen. Det finns även en djup men smal spricka ovanför Folkets park som syns tydligt från Fabriksgatan som man kan krypa omkring i.
Tänk på att misstänksamma personer i Nacksta på andra sidan stan som ser din ficklampa på kvällen kan ringa polisen, det har hänt förut. Polisen har förmodligen inte samma brinnande intresse för grottor som dig utan tror säkert att du ska till Restaurang Grankotten för att stjäla något.

Kaffepannsgrottan
Eftersom det ligger en gammal kaffepanna där inne får den heta så tillsvidare. Grottan har en liten och oansenlig ingång under en sten. Först är det några meter med låg takhöjd som kräver ålning in. Sedan kommer man in i ett rymligt rum som delvis har ståhöjd. På golvet är det jord och växtdelar som har förts dit med vatten. Kan ibland vara lite väl lerig för vanliga kläder.

Position: X692160 Y157700

Kartor: Gröna kartan Sundsvall 17H SO

Vägbeskrivning:
Bakom utsiktstornet på Norra berget finns ravin med en teleledning på stolpar. Följer man den nedåt och håller till vänster kommer man till en samling stora klippblock och en masa bråte. Nedanför ett stort block finns ett litet hål nere vid marken. Det brukar finnas en förvirrande informationsskylt för turister på en nedfallen trädstam alldeles intill.

Isgrottan, som kallas så i brist på bättre namn.
En ca 5-6 meter lång horisontell sprickgrotta som går rakt in under en klippa och lutar något uppåt. Vintertid är det tjock svallis i botten av grottan. Vattnet kommer inifrån ur sprickor i berget. Det finns några små ej krypbara hål längst in i grottan som leder vidare. Höjden varierar mellan ca 30 och 50 cm.

Position: X692160 Y157700

Kartor: Gröna kartan Sundsvall 17H SO

Vägbeskrivning:
Från utsiktstornet på Norra berget går man 100m SSO (180gon). Där finns en några meter hög vägg i N-S riktning. Ingången ligger åt väster nere vid marken på en liten klipphylla.

Sprickgrottan ovanför Tonhallen
En vertikal ganska djup spricka. Tar man sig ner i botten tror jag man ska kunna hitta något att krypa i därnere. Trots att jag bor granne med Norra berget har jag aldrig varit där med lämpliga kläder.

Position: X692160 Y157670

Kartor: Gröna kartan Sundsvall 17H SO

Vägbeskrivning:
Man kan gå upp vid Tonhallen ungefär och där borde man hitta en hög lodrätt klippvägg med en vertikal spricka i.

Hans Wikberg 2000

Ängom och Grottorna vid Kivan.

När man cyklar vägen från Bunsta till Ängom ser man trasiga berg och stora klippblock lite varstans i skogen och på åkrarna.
Inne i skogen bland husen finns en liten bergknalle som tycks ha fått sig en del hårda törnar av inlandsisen. På östra sidan verkar det ha varit en koja under många år. Där finns en stege som leder ner och sedan är det bara att krypa in under stenen. Är man mycket smal kan man krypa vidare till systemen som har ingång från andra sidan. Jag har hittills inte klarat av pressen själv men om jag slimmar klädseln borde det gå.

Vägbeskrivning
Från Njurundabommen tar man av mot golfbanan i Öjestrand, inte den i Skottsund alltså. Väster vid Konsum. I Bunsta åker man mot Sörfors. Strax efter avfarten mot Råna är det ett stort garage eller verkstad på höger sida. Därifrån kan man gå. Lite längre fram på vägen finns ett litet bilgarage av femtiotalstyp till vänster. Där tar man en stig ner mot sjön. Uppe på det lilla krönet finns det klippor till vänster. Grottorna finns under den avlånga klippan med berg i dagen som ligger i öst-västlig riktning. Ta ett varv runt så ser du hål överallt.

X690542 Y157640

Hans Wikberg 1999

Grottor på Essvik/Nyhamn

Sportgrottorna, Nyhamn 691460 158350
Jag kom på namnet när jag högt upp på en brant klippa klamrade mig fast i med naglarna krafsande i blöt mossa medan fötterna halkade omkring på den isiga klippan. Det är bitvis mycket brant och med god utsikt ut över havet som ligger alldeles nedanför. Förhoppningsvis ramlar man direkt ner i vattnet, det gör minst ont så.. De grottor som man kommer till utan klättring är något krävande med vassa stenar och blöt, halkig mossa. Jag har senare med hjälp av klätterutrustning varit ner i sprickorna mot vattnet utan att hitta annat än mindre hål. Nästa projekt blir sprickorna som ligger lite längre åt väster. Dom verkar lovande men det här området var tättbefolkat under sågverksepoken och då verkade det här området ha varit deras soptipp.
Vägbeskrivning:
I Kvissleby åker man av E4 österut, över bron och sedan norrut mot Essvik. Följ vägen ca 4 km tills allmän väg tar slut. Det är en nedförsbacke och sedan en skarp högerkurva och en uppförsbacke. Sedan ser man några stora oljecisterner vid gasturbinkraftverket. Man kan utgå från vägbommen vid cisternerna. Man går sedan förbi cisternerna på västra sidan längs bergssidan ner mot vattnet. Innan man kommer till vattnet finns det en skreva alldeles intill berget. Den skrevan kan man ta som uppvärmning. Den var inte helt lätt at ta sig ner i. Den är övertäckt med stenar så det blir en grotta där nere. Det finns någon skreva till om man går längre ner mot vattnet. Nere vid vattnet precis innan stranden tar slut kan man titta uppåt så finns det en grotta uppe under det fristående blocket. De andra grottorna ligger i raviner som går nerifrån vattnet och upp på berget. Det är inte lättframkomligt, på några ställen känns det som man vill ha ett rep att koppla in sig i. Brattbergsskrevan
Ligger mitt på stora klätterväggen.

Grottorna vid spöktorpet 691319 158346
Strax söder om torpet som ligger på Nyhamn finns det en klippig och spännande natur. Jag har varit in i en del små grottor i en skreva där men utan overallen så jag pressade mig inte ner i varenda litet hål. Trots det lyckades jag göra ett hål i mina Gore Tex byxor. Scouterna som jag var ute med tyckte det var lite spännande vilket ju gjorde det hela ganska lyckat ändå.
Vägbeskrivning:
I Kvissleby åker man av E4 österut, över bron och sedan norrut mot Essvik. Följ vägen ca 4 km tills allmän väg tar slut. Det är en nedförsbacke och sedan en skarp högerkurva och en uppförsbacke. Sedan ser man några stora oljecisterner vid gasturbinkraftverket. Fortsätt tills det går en skogsbilväg till höger. Strax efter den kommer klätterklubbens parkering till vänster. Vid timmerbilarnas vändplan uppe skogen går man bara söderut efter en traktorstig. Torpet ligger några hundra meter uppe i skogen lite åt vänster. Går man ungefär åt sydost kanske 100m så hittar man ett stup med klippblock nedanför. Skrevan går i nord-sydlig riktning.

Nyhamnstunnlarna 691478 158317
Byggdes av försvarsmakten till andra världskriget tror jag. Sedan länge tagna ur drift och numera även avstängda. Först C SAG har satt upp skyltar om nå´t förbud vid ingångarna nere vid havet och uppe på berget har man fyllt över dörrarna. Numera är även ingångarna nere vid havet igengjutna med betong. Innanför betongen är det långa tunnlar som går in i berget och sedan upp för trappor till bergets topp. Inne i tunnlarna finns något rum man passerar. För några år sedan var det ett sedemera legendariskt "Cave Rave" inne i berget. Ingångarna uppe på berget blir allt svårare att se var dom varit eftersom det snabbt växer igen när man hällt jord över stenarna.
Vägbeskrivning:
I Kvissleby åker man av E4 österut, över bron och sedan norrut mot Essvik. Följ vägen ca 4 km tills allmän väg tar slut. Det är en nedförsbacke och sedan en skarp högerkurva och en uppförsbacke. Nere i kurvan kan man åka till vänster mot vattnet. Strax efter kommer en vägen till höger som går över ett silverfärgat rör. Åk till vändplanen och gå uppför backen. På krönet innan vägen börjar gå ner mot havet fanns det en väg lite snett åt vänster. Man följer det någorlunda upptrampade spåret över berget och halvvägs ner till stupen ovanför stranden finns det högar med sten och jord som skvallrar om var ingångarna funnits. Nere vid vattnet finns det flera igenmurade hål i berget.

Dårholmstunnlarna 6914700 1582280
De äldsta byggdes av försvarsmakten till andra världskriget tror jag och till alldeles nyligen fanns en fungerande kanon med tillhörande underjordiska utrymmen. I samband med att naturreservatet bildades murades en del av öppningarna igen. Man kommer ändå in i de flesta av rummen bl.a. ett cirkulärt rum där man satt och betjänade kanonen.
Vägbeskrivning:
I Kvissleby åker man av E4 österut, över bron och sedan norrut mot Essvik. Efter ca 3 km nere i backen efter Nyhamnsfabriken kommer man till Stockstrand. Vägen till Dårholmen (skyltat "Klampenborg") går ner till vänster mot vattnet. Man åker förbi småbåtshamnen fram till naturreservatets grind. Man följer vägen ca 300m och ute på fältet går en väg in till höger. Följ den ända ut på udden (ca 500m) så ligger tunnlarna bland sprängstenarna vid den lilla höjden.

Skyddsrummet, Essvik 691247 158239
Ett nedlagd skyddsrum med ett rum. Inte mycket att se men man vill ju att informationen ska vara så fullständig som möjligt.
Vägbeskrivning:
I Kvissleby åker man av E4 österut, över bron och direkt efter bron norrut mot Essvik. Fortsätt ca 1,5 km tills Kents Bilgummi dyker upp på höger sida. Omedelbart norr om verkstadshuset går en väg in mot berget. Ingången är rakt fram.


Hans Wikberg 1999-2000