På grottäventyr med Hans och Henrik.

Full av entusiasm och energi snörade jag på mig ett par lånade snöskor och satte av i full fart i skoterspåret. Vid kartan var Hans och strax efter kom Henrik och några steg bakom fanns jag. Jag kände mig mest som Zeb Macahan med dessa stora hala snöskor, jag gick ett steg framåt och halkade ett halvt steg åt ett mycket slumpartat håll. Mina vänner de dansade fram genom skogen som om de aldrig gjort annat än promenerat på snöskor. Hans sa några uppmuntrande ord som gjorde att det hela gick mycket lättare. Efter ca femton minuters snabbt marcherande vek vi i alla fall av från skoterspåret och vi gav oss in i skogen där även jag kunde hantera snöskorna

Hans tog fram kartan och studerade den en stund tog ut kompassriktingen och vi satte av uppför berget. Eftersom det redan hade varit en förtrupp och rekat vägen till grottorna gick vi ganska rakt på dem. Väl framme sa farbror Hans och farbror Henrik till mig att jag måste äta min medhavda matsäck innan jag fick krypa in i grottan. Jag protesterade inte så mycket även om det kliade i grottnerverna när jag såg den spännande ingången, det var ju trots allt ganska länge sedan frukostgröten.

Väl inne i grottan upptäckte vi att våren är på väg. Det rann en väldig massa vatten på alltför många ställen vilket begränsade våra möjligheter att utforska grottan. Hans hittar i alla fall vägen ner till understa systemet men till och med han tvekade och beslutar sig till slut att inte utforska den delen av grottan. Vi kröp ialla fall omkring i de torra delarn och såg en del andra intressanta saker som en röd grottmal och en stor flortunn chokladkaka.

Efter ytterligare en liten fika paus bestämde vi oss för att leta efter den stora labyrinten. Efter diverse sparkande och grävande hittar vi tillslut ingången. Hans, vår grott-entusiast, går in trots det forsande vattnet under den tunna genomskinliga isen. Efter ett tag hörs det att isen inte längre håller Hans lätta kropp. Hans förvandlas då till det statliga grottverket som arbetar för att rädda intressanta grottor undan översvämning. Efter några minuter med plaskande och iskrossande ropar Hans glatt att vi kunde komma in nu för vattnet har sjunkit med fem centimeter och det var bara 35 centimeter djupt. Jag och Henrik avstod.

Sofia